Hej
Jag är född med ett syndrom som visar sig så att mitt skelett har en massa missbildningar. Höfterna, fötterna, benen och händerna har undan för undan fått sämre rörlighet, blivit svagare och smärtar mer. Jag har jobbat med lite av varje genom åren. Sedan 2001 har jag mest haft administrativa uppgifter.

Med åldern kommer värken. Mina händer blir mer och mer krokiga, värker mer och mer och det börjar bli svårare att skriva med penna, hålla i olika verktyg och använda tangentbord.
Jag får svårare och svårare att hålla i saker, jag tappar ofta det jag håller i. Vintern är värst, men vi bor i Sverige och alla vet väl hur vintern i Sverige kan vara, lång, mörk och tuff.
Det börjar bli svårt att jobba och händerna blir mer orörliga än någonsin.

Jag fick testa Voxit Dictation. Och vid ett tillfälle hade Solweig med sig ett programmerbart tangentbord som hjälper mig att bygga länkar till de olika dataprogrammen och vips så behövde jag inte göra 35 klick för att komma åt lönesystemet eller något annat program.

I dag använder jag uteslutande Voxit när jag ska skriva protokoll och minnesanteckningar eller göra listor i Excel eller maila. Jag kan inte längre skriva med händerna för de har blivit så krokiga så all text blir bara fel. Jag bli mer och mer beroende av Voxit och det fungerar utmärkt.
Det är lättare att skriva minnesanteckningar och protokoll. Chefen säger att minnesanteckningarna har blivit trevligare sen jag började använda Voxit. Anteckningarna blir inte så strama.

Utan mina hjälpmedel – SmartPen, Voxit, programmerbara tangentbordet – och supporten från Itakt hade jag inte orkat fortsätta att jobba. Då hade jag varit tvungen sitta hemma utan den så viktiga sociala gemenskapen som mitt jobb faktiskt är för mig. Jag är delaktig i ett sammanhang, har en ökad självkänsla och slipper leva på bidrag eller vara sjukskriven.
En win – win situation för både mig och samhället. Jag är en glad skattebetalare. Och jag hoppas kunna ge lite tillbaka i form av det jag bidrar med på jobbet tack vare mina hjälpmedel.

Kramar till alla
Lillan 🙂